Kontroll av livsmedelsföretag

Grunden i livsmedelslagstiftningen är att den som vill tillhandahålla livsmedel på marknaden också ansvarar för att dessa livsmedel är säkra och rätt märkta.

Det är alltså det företag eller den organisation som säljer mat som också ansvarar för att konsumenten får rätt information om maten och inte blir sjuk av den. En livsmedelsföretagare kan ha en eller flera anläggningar.

Det finns regler som alla som arbetar med mat måste följa. De gäller i alla led i livsmedelskedjan – primärproduktion, tillverkning, import, transport, försäljning och servering till konsumenten – och de gäller både stora och små företag.

Företagets verksamhet kontrolleras

Offentlig kontroll innebär att en myndighet kontrollerar att företaget uppfyller lagstiftningens krav i sin verksamhet. Om ett företag inte uppfyller lagstiftningens krav ska myndigheten ta till de åtgärder som krävs för att företagaren ska rätta till bristen.

Vid kontrollerna undersöks olika områden - bland annat företagens rutiner för användning av läkemedel till livsmedelsproducerande djur, rengöring, skadedjursbekämpning, personalhygien, personalutbildning samt underhåll av lokaler och utrustning. Kontrollerna kan vara föranmälda eller oanmälda och gälla olika delar av den lagstiftning som gäller för den aktuella verksamheten. Alla kontrollområden behöver inte kontrolleras varje gång.

Den offentliga kontrollen ska baseras på hur stora riskerna i verksamheten är. Kontrollen ska utföras regelbundet och antalet kontroller ska stå i proportion till riskerna i den verksamhet som kontrolleras. Hänsyn ska tas till företagets kontroll av sin egen verksamhet. Huvudingredienserna i livsmedelskontrollen är revision, av livsmedelsföretagens egen kontroll, inspektion i anläggningen och eventuell provtagning. Vilken metod som används kan bland annat bero på anläggningens storlek, typ av verksamhet och kontrollmyndighetens erfarenheter från tidigare utförda kontroller.

  • Inspektion innebär att inspektören granskar företagarens hantering utifrån de krav som finns i lagstiftningen. En inspektion är ofta oanmäld och ger en konkret bild av hur verksamheten fungerar och bedrivs.
  • Revision innebär att inspektören granskar företagarens rutiner för hur arbetet ska utföras, hur det i verkligheten utförs, vad resultatet blir och om detta överensstämmer med de krav som finns i lagstiftningen. När denna kontrollmetod används förvarnas företagaren så att ansvariga för de områden som ska kontrolleras finns på plats så de kan redogöra för företagets rutiner och verksamheter.
  • Provtagning kan göras som ett komplement till inspektioner och revisioner, vilka utgör grunden i den offentliga kontrollen.

Kontrollen på slakterier sker på detta sätt men dessutom sker andra kontroller av djuren innan slakt samt av slaktkropparna efter slakt. Kontrollen av äggpackerier sker även den på ovan beskrivet sätt, vissa detaljer kring kvalitetskontroll beskriv under länken nedan. 

Åtgärder vid avvikelser från lagstiftningen

Om avvikelser från lagstiftningen har noterats följs de upp vid en senare kontroll. Om bristerna är allvarliga, t.ex. medför en uppenbar risk för konsumenternas hälsa, eller företaget inte rättar till bristerna kan kontrollmyndigheten vidta sanktioner. När kontrollmyndigheten beslutar om sanktioner eller andra åtgärder, t.ex. att livsmedel ska omhändertas, ska hänsyn tas till avvikelsens art och företagarens tidigare kontrollhistoria. Myndigheten ska vidta de åtgärder som krävs för att företagaren ska rätta till bristen. Åtgärden ska stå i proportion till bristen.

Kontrollmyndigheten kan exempelvis

  • besluta om sanering eller andra åtgärder som är nödvändiga för att se till att de livsmedel som släpps ut på marknaden är säkra eller för att andra krav i livsmedelslagstiftningen följs,
  • begränsa eller förbjuda att livsmedlet släpps på marknaden och import eller export av livsmedel,
  • övervaka och, vid behov, besluta att livsmedel ska återkallas, dras tillbaka från marknaden eller förstöras,
  • ge tillstånd till att livsmedel används för andra ändamål än dem som de ursprungligen var avsedda för,
  • avbryta driften tillfälligt eller stänga hela eller delar av den berörda verksamheten under en lämplig tidsperiod,
  • tillfälligt eller permanent återkalla anläggningens godkännande.

Dessutom ska myndigheterna enligt Livsmedelslagen "beivra överträdelser" av lagstiftningen. Ett av sätten är att anmäla dem till åtal. Myndigheten är alltså skyldig att göra en åtalsanmälan när den uppmärksammar att företaget inte följt livsmedelslagstiftningen. Frågan om det inträffade skett uppsåtligen, med avsikt, eller av oaktsamhet behöver kontrollmyndigheterna inte slutligt bedöma. Det är en uppgift för rättsväsendet. Däremot ska eventuella bevis om detta sparas och överlämnas tillsammans med det andra materialet.

Hur ett beslut överklagas

Ett beslut, till exempel ett föreläggande eller ett förbud kan överklagas, detta ska ske skriftligt. I skrivelsen ska den som klagar ange vilket beslut som överklagas och den ändring som klaganden, till exempel ett företag, begär.

En överklagan prövas av högre instans, men ska skickas in till den myndighet som fattade beslutet om till exempel ett föreläggande. Detta för att beslutsmyndigheten ska ta ställning till om det finns skäl att ompröva beslutet. Om beslutet ändras på det vis som företaget vill, upphör beslutet att gälla. Det kommer inte att prövas av överinstans i och med att företaget fått som det begärde. Beslutsmyndigheten ska även pröva om överklagandet har kommit in i tid. Överklagandet ska ha kommit in inom tre veckor från det att företaget fick beslutet.

Om det är kommunen som beslutat om överklagandet kan företaget överklaga till länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut kan överklagas till förvaltningsrätten. Därefter kan Förvaltningsrättens dom överklagas till Kammarrätten. För att få förvaltningsrättens dom överprövad krävs däremot ett prövningstillstånd. Först prövar Kammarrätten frågan om domstolen ska "överpröva Förvaltningsrättens dom", det vill säga kammarrätten prövar först om domstolen ska meddela prövningstillstånd. Kammarrättens dom kan i sin tur överklagas till Högsta Förvaltningsrätten. Även här krävs prövningstillstånd.

Om det är Livsmedelsverket som beslutat om till exempel ett föreläggande överklagas Livsmedelsverkets beslut direkt till Förvaltningsrätten. Förvaltningsrättens dom överklagas till Kammarrätten och Kammarrättens dom överklagas till Högsta Förvaltningsdomstolen. Även här krävs prövningstillstånd i Kammarrätten och Högsta Förvaltningsrätten. Läs mer på Domstolsverkets webbplats.

Kostar det något att överklaga ett beslut?

Det kostar inget att överklaga till Länsstyrelsen, Förvaltningsrätt, Kammarrätt eller Högsta Förvaltningsdomstolen. Företaget står dock för sina egna kostnader för nedlagt tid och till exempel advokat. Om företaget förlorar behöver det inte heller stå för motpartens kostnader.

Senast granskad 2015-12-02