Informationsförordningen

Man som läser märkning på ost.

Nya regler om livsmedelsinformation, inklusive märkning finns i förordning (EU) nr 1169/2011, den så kallade informationsförordningen.

Om reglerna

Informationsförordningen är i princip en sammanslagning av två EU-direktiv, nämligen direktiven om märkning och om näringsvärdesdeklaration. Dessutom ingår regler om märkning av vissa livsmedel samt att några nya regler har tillkommit. Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2014:4) om livsmedelsinformation kompletterar reglerna i informationsförordningen. Föreskrifterna innehåller bland annat regler om information som ska lämnas för livsmedel som inte är färdigförpackade.

Vad är nytt i informationsförordningen?

Nytt i informationsförordningen är bland annat:

  • krav på viss teckenstorlek
  • ursprungsmärkning för kött från fler djurslag
  • att allergener ska anges tydligare
  • infrysningsdatum för kött och fisk
  • obligatorisk näringsdeklaration i märkningen för de allra flesta livsmedel
  • information om oförpackade livsmedel
  • information vid distansförsäljning innan köpet avslutas.

Om tillämpningen

När ska förordningen börja tillämpas?

Olika delar av förordningen ska börja tillämpas vid olika tidpunkter. De allmänna reglerna om livsmedelsinformation ska tillämpas från och med den 13 december 2014. Delen som handlar om näringsdeklaration blir obligatorisk från och med den 13 december 2016. Ytterligare en del som berör de särskilda kraven på benämningen ”malet kött” gäller sedan 1 januari 2014.

När måste näringsvärdesdeklarationen anpassas efter de nya reglerna?

I informationsförordningen har det som idag kallas näringsvärdesdeklaration bytt namn till näringsdeklaration. Om näringsvärdesdeklaration idag anges frivilligt på en livsmedelsförpackning, eller på grund av att det krävs enligt andra bestämmelser, så ska denna från och med den 13 december 2014 stämma överrens med det som anges i artikel 30 -35 om näringsdeklaration.

För livsmedelsförpackningar som idag inte har någon näringsvärdesdeklaration behöver de nya reglerna börja tillämpas först den 13 december 2016. Se artikel 54.

Vad gäller om det som sägs i informationsförordningen strider mot andra märkningsbestämmelser, exempelvis förordning (EG) nr 1924/2006 om närings- och hälsopåståenden?

Enligt artikel 1, punkt 4 så är märkningskrav om vissa livsmedel - som finns i olika unionsbestämmelser - överordnade bestämmelserna i informationsförordningen.

Är det tillåtet att sälja slut på färdigförpackade livsmedel som har märkts före den 13 december 2014?

Ja, livsmedel som har släppts ut på marknaden eller märkts före den 13 december 2014 får säljas tills de är slutsålda trots att kraven i informationsförordningen inte är uppfyllda. På samma sätt får livsmedel som har släppts ut på marknaden eller märkts före den 13 december 2016 säljas tills de är slutsålda även om inte de krav som anges i artikel 9.1 l, om näringsdeklaration, är uppfyllda. Se även artikel 54 i förordningen.

Förteckning över obligatoriska uppgifter

Vilken adressuppgift ska anges? Måste det finnas en svensk kontaktuppgift?

Det är namnet eller firmanamnet och adressen till livsmedelsföretaget som ansvarar för märkningen som ska anges. Detta är under förutsättning att företaget är etablerat inom den Europeiska unionen. I annat fall ska uppgifterna anges till den företagare som importerar livsmedelet till unionen. För mer information se artikel 9.1 h och artikel 8.1.

Namn eller firmanamn och adress behöver alltså inte nödvändigtvis leda till ett företag i Sverige. Det som är avgörande är vilket företag som är ansvarigt för märkningen.

Observera att Livsmedelsverkets tolkning är att ett telefonnummer eller en
webbadress kan godtas som adressuppgift.

Presentation av obligatoriska uppgifter (läsbarhet)

Vilken teckenstorlek krävs på förpackningen?

På förpackningar vars största yta är 80 kvadratcentimeter eller större krävs en teckenstorlek där höjden på lilla x är lika med eller större än 1,2 mm. I bilaga IV definieras x-höjden och förhållandet till teckenstorleken.

På förpackningar vars största yta är mindre än 80 kvadratcentimeter krävs att x-höjden är minst 0,9 mm. Se artikel 13.2 och 13.3.

Får texten skrivas endast med versaler?

Ja, men versalerna ska ha den storlek som beskrivs i bilaga IV, vilket innebär att texten kommer kräva ett större utrymme på förpackningen. Se även artikel 13.2.

I början av varje förordning finns ett antal beaktandesatser som innehåller viss bakgrund till bestämmelserna. I beaktandesats nummer 17 står det att livsmedelsföretagarna bör göra den obligatoriska informationen mer lättillgänglig för personer med nedsatt syn. Det kan vara bra att ha i åtanke när man bestämmer sig för hur texten ska utformas.

Bild av storlek på text

Förklaringar:

  1. Uppstapellinje
  2. Versallinje
  3. Median
  4. Baslinje
  5. Nedstapellinje
  6. x-höjd
  7. Teckenstorlek

I artikel 13.3 anges att en mindre teckenstorlek (0,9 mm) krävs på förpackningar vars största yta är mindre än 80 kvadratcentimeter. Gäller detta hela förpackningen eller endast där det finns text tryckt?

Det är själva förpackningens största yta som avses här vilket innebär att etiketter eller den ytan som innehåller text kan behöva anpassas efter detta.

Livsmedlets beteckning och särskilda åtföljande uppgifter

Nytt är att beteckningen på ett livsmedel som varit nedfryst, men som säljs upptinat, ska åtföljas av uppgiften "upptinat". Kravet ska dock inte gälla, bland annat för, "livsmedel vars säkerhet eller kvalitet inte påverkas negativt av upptining". Vad är det för livsmedel man menar här?

I beaktandesats 28 i förordningen står det att smör anses vara ett exempel på sådant livsmedel vars säkerhet eller kvalitet inte påverkas negativt av nedfrysning med efterföljande upptining. Detta till skillnad från vissa andra livsmedel som exempelvis kött- och fiskeriprodukter.

När måste en kött- eller fiskprodukt märkas med uppgiften "sammanfogade bitar av kött" respektive sammanfogade bitar av fisk"?

Se bilaga VI, punkt 7. Uppgiften ska finnas på kött eller fiskprodukter som har sammanfogats med hjälp av andra ingredienser, exempelvis livsmedelstillsatser och livsmedelsenzymer eller på annat sätt . Uppgifterna ska åtfölja livsmedlets beteckning.

Ska förhållandet mellan kollagen och köttprotein anges i anslutning till beteckningen" malet kött" (köttfärs)?

Enligt bilaga VI, del B, punkt 2 ska malet kött märkas med uppgiften "förhållandet mellan kollagen och köttprotein lägre än....". Vilket förhållande, i procent, som krävs, och därmed ska anges, för respektive köttfärstyp – dvs. magert malet kött, malet nötkött, malet kött som innehåller griskött respektive malet kött av andra djurarter – framgår av tabellen under punkt 1.

Även fetthalten för malet kött ska anges som "fetthalt lägre än...". Vilken fetthalt som krävs, och därmed ska anges, för respektive köttfärstyp framgår också av tabellen under punkt 1.

Uppgifterna om fetthalt och förhållandet mellan kollagen/köttprotein måste anges i märkningen men det krävs inte att uppgiften lämnas i anslutning till beteckningen.

Hur ska förhållandet mellan kollagen och köttprotein samt fetthalt bestämmas?

Det framgår inte i bilaga VI del b hur förhållandet mellan kollagen och köttprotein eller fetthalten ska bestämmas för kött som ska malas till färs. I fotnot till tabellen i bilaga VI del b, punkt 1 står det att kollagenhalten motsvaras av hydroxyprolinhalten multiplicerad med 8. Hyrdoxyprolinhalten kan bestämmas genom noggrann mätning med en så kallad kolorimetrisk metod (NMKL method No 127, 2nd Ed., 2002: HYDROXYPROLINE). En sådan mätning tar några dagar.

Livsmedelsverket känner till att det finns olika typer av standarder för att bestämma halterna av kollagen/köttprotein för kött som ska malas till färs. Ett sådant exempel är en tysk modell som kallas GEHA-standarden, se länk nedan. Med hjälp av denna metod kan aktuell köttråvara jämföras med bilder på köttråvara med varierande kollagen och fetthalt. Halterna kan på så sätt bestämmas genom visuell bedömning. Utifrån den information Livsmedelsverket har fått är standarden framtagen baserat på kemiska analysvärden av kollagenhalt, proteinhalt respektive fetthalt i kött av olika kvalitet.

Oavsett vilken metod som används ska halterna ligga under vissa gränsvärden för att få benämnas magert malet kött, malet nötkött, malet kött som innehåller griskött respektive malet kött av andra djurarter. Vid kontroll ska företagen kunna visa att deras malna kött håller sig på rätt nivå.

Livsmedelsverket ser inget som hindrar att företagen använder sig av andra metoder än kemisk analys om metoden i fråga kan säkerställa att köttfärsen kategoriseras på rätt sätt.

Hur ofta ska förhållandet mellan kollagen och köttprotein samt fetthalt bestämmas?

Enligt Livsmedelsverkets bedömning framgår det inte av informationsförordningen hur ofta livsmedelsföretagare ska kontrollera att kraven i bilaga VI del b är uppfyllda. Livsmedelsverket anser inte att sådan kontroll nödvändigtvis måste ske dagligen, men vid kontroll ska kraven vara uppfyllda för dagsproduktionen. Dessutom gäller naturligtvis att märkningen inte får vara vilseledande.

Ingrediensförteckning

Hur ska raffinerade oljor anges i ingrediensförteckningen?

De nya märkningsreglerna innebär att raffinerade oljor av vegetabiliskt ursprung inte längre får anges på samma sätt som animaliska oljor, dvs. som tidigare endast med en kategoribeteckning. Detsamma gäller för vegetabiliska fetter.

De vegetabiliska oljorna får däremot grupperas tillsammans i ingrediensförteckningen under benämningen "vegetabiliska oljor" men direkt därefter ska deras specifika vegetabiliska ursprung anges, bilaga VII, del A, punkt 8. Denna uppgift får kompletteras med upplysningen "i varierande proportion" vilket gör att det finns utrymme för att ändra proportionen utan att behöva märka om. Samma sak gäller vegetabiliska fetter enligt bilaga VII, del A, punkt 9.

Om ett recept förändras så att en vegetabilisk olja byts ut mot en annan krävs däremot att märkningen ändras. Det kan exempelvis inte godtas att märka enligt; "vegetabiliska oljor (majsolja och/eller solrosolja och/eller palmolja i varierande proportion). Syftet med regeln är att konsumenten ska få information om vilka oljor som ingår och därmed kunna göra ett medvetet val. Det ska även för varje olja framgå om den är "fullhärdad" eller "delvis härdad". Detta gäller även för vegetabiliska fetter.

Två nya kategoribeteckningar för livsmedelstillsatser har tillkommit, skumbildande medel och komplexbildare, bilaga VII, del C. Vad är komplexbildare?

Tillsatskategorierna beskrivs i förordning (EG) nr 1333/2008 om livsmedelstillsatser, bilaga I. Komplexbildare beskrivs enligt:

  • " Komplexbildare: ämnen som bildar kemiska komplex med metalljoner."

I bilaga VII, del E, punkt 1 står det att "en sammansatt ingrediens uttryckt i total vikt får ingå i ingrediensförteckningen under sin egen benämning, förutsatt att denna fastställts enligt lag eller är allmänt vedertagen och omedelbart följs av en uppräkning av de ingredienser som ingår i den sammansatta ingrediensen". Vad menas här med "total vikt"?

Det är vikten hos den sammansatta ingrediensen som avses. Den sammansatta ingrediensen får anges på det ställe i ingrediensförteckningen där den passar in utifrån den vikt den hade vid framställningstidpunkten.

Observera att detta är under förutsättning att det finns en föreskriven eller allmänt vedertagen beteckning för den aktuella ingrediensen. Finns inte det gäller en rak uppräkning av alla ingredienser efter den vikt de hade vid framställningstidpunkten.

Utelämnande av beståndsdelar i livsmedel från ingrediensförteckningen

I artikel 20 punkt 1 c står det att "bärare och ämnen som inte är livsmedelstillsatser men används på samma sätt och med samma syfte som bärare och som endast används i absolut nödvändiga mängder" inte behöver anges. Vad menas här med "absolut nödvändiga mängder"?

Man menar att det inte får användas mer än vad som krävs för att ämnet ska fungera som bärare.

Märkning av vissa ämnen eller produkter som orsakar allergi eller intolerans

Hur ska de ämnen som listas i bilaga II anges i märkningen?

Enligt artikel 21, punkt 1 b ska de ämnen eller produkter som förtecknas i bilaga II framhävas i märkningen på ett sätt som tydligt skiljer dessa ämnen från övriga ingredienser. Exempel på sådan framhävning är annat typsnitt, stil eller bakgrundsfärg.

Om alla ingående ingredienser finns förtecknade i bilaga II så ska alla ingredienser framhävas.

Om en ingrediensförteckning saknas ska ändå de ämnen eller produkter som räknas upp i bilaga II anges i märkningen direkt följt efter ordet "innehåller".

Om ett ämne eller en produkt som förtecknas i bilaga II förekommer flera gånger i ingrediensförteckningen, behöver den då framhävas på alla ställen?

Ja, om flera ingredienser eller processhjälpmedel ingår som härrör från ett och samma ämne eller produkt som förtecknas i bilaga II ska detta tydligt framhävas på varje ställe i ingrediensförteckningen. Se artikel 21 punkt 1 b.

I bilaga II anges bland annat "mjölk och produkter därav (inklusive laktos)". När behöver det särskilt anges i ingrediensförteckningen att det rör sig om en mjölkprodukt och när kan det anses vara klart för konsumenten?

Livsmedelsverket anser att det för vissa mjölkprodukter, som exempelvis vassle och laktos, inte är tillräckligt tydligt för konsumenten att de kommer från mjölk. Därför behöver detta särskilt anges i ingrediensförteckningen;

Exempel:

  • vassle (från mjölk) eller laktos (från mjölk)

Däremot för ingredienser som betecknas ost, smör, grädde, yoghurt och cremé fraiche kan det anses vara klart för konsumenten att det rör sig om mjölkprodukter. I sådana fall är det inte nödvändigt med en tilläggsuppgift i ingrediensförteckningen om att produkten kommer från mjölk.

Exempel:

  • Ingredienser: Skinka, ost, tomat, lök....

Ska "vete" framhävas i märkningen på ett livsmedel som innehåller vetestärkelse trots att det märks som "glutenfri"?

Ja, Livsmedelsverkets uppfattning är att vete ska framhävas, exempelvis som "vetestärkelse" även om produkten märks som "glutenfri". Samma sak gäller för en produkt som innehåller renframställd havre, med en glutenhalt under 20 ppm. Även i detta fall ska havre framhävas i ingrediensförteckningen.

Får allergener upprepas på annan plats vid sidan av ingrediensförteckningen?

Livsmedelsverket avråder från att ange allergener på annat ställe än i ingrediensförteckningen. Det är viktigt att konsumenten inte vilseleds att tro att allergener alltid presenteras exempelvis i en tabell vid sidan av. Risken finns att konsumenten, som inte hittar en sådan tabell på en livsmedelsförpackning, tror att livsmedlet är fritt från allergener trots att de allergena ämnena finns angivna i ingrediensförteckningen.

Datum för minsta hållbarhet, sista förbrukningsdag och nedfrysningsdatum

Hur ska datumet i fråga anges?

Enligt artikel 24 punkt 2 ska datum för minsta hållbarhet, sista förbrukningsdag och nedfrysningsdatum anges i enlighet med bilaga X.

Hur och när ska nedfrysningsdatum anges?

Enligt bilaga III punkt 6.1 ska nedfrysningsdatum, eller första nedfrysningsdatum om produkten har frysts ned mer än en gång, anges för fryst kött, frysta köttberedningar och frysta obearbetade fiskeriprodukter. Hur nedfrysningsdatum ska anges framgår av bilaga X, punkt 3.

Förvarings- eller användarvillkor

När ska uppgift om förvarings- eller användarvillkor anges för ett livsmedel?

Enligt artikel 25 punkt 1 ska sådana uppgifter lämnas om ett livsmedel kräver särskilda förvarings- eller användningsvillkor. Det vill säga i de fall denna information krävs för att konsumenten ska veta hur livsmedlet ska förvaras eller användas.

När ska uppgifter om förvaringsvillkor och/eller om när livsmedlet senast bör förbrukas anges på öppnade förpackningar?

Enligt artikel 25 punkt 2 ska sådana uppgifter lämnas i förekommande fall. Detta för att livsmedlet ska kunna förvaras eller användas på lämpligt sätt efter det att förpackningen brutits.

Exempel:

För ett livsmedel med lång hållbarhet i oöppnad förpackning, men då hållbarheten förkortas när förpackningen öppnas, ska det i märkningen finnas uppgift om förvaringsvillkor och uppgift om när livsmedlet senast bör förbrukas.

För livsmedel där hållbarheten inte förändras väsentligt efter att förpackningen brutits, under förutsättning att livsmedlet förvaras under särskilda förhållanden, är det tillräckligt att ange förvaringsvillkor.

Hur detaljerad behöver anvisningen om hur länge ett livsmedel är hållbart i öppnad förpackning vara? Går det att ange som ett intervall, t.ex. 3-5 dagar?

Ja, Livsmedelsverkets uppfattning är att det går att ange hållbarhet för öppnad förpackning i form av ett intervall.

Exempel:

"Öppnad förpackning är hållbar i 3 -5 dagar".

Näringsdeklaration

Vad ska ingå i den obligatoriska näringsdeklarationen?

Enligt artikel 30 punkt 1 ska den obligatoriska näringsdeklarationen innehålla uppgift om; energivärde och mängder av fett, mättat fett, kolhydrat, sockerarter, protein och salt. I bilaga I finns definitioner för varje näringsämne.

Enligt förordningen ska salt anges i näringsdeklarationen. Hur beräknas salthalten? Ska salthalten även anges för livsmedel med ett naturligt saltinnehåll?

I bilaga I om särskilda definitioner framgår hur salthalten beräknas utifrån det totala natriuminnehållet i ett livsmedel, salt = natrium x 2,5. Även om natrium endast förekommer naturligt i ett livsmedel ska natriuminnehållet räknas om enligt denna formel och anges som salt. Enligt artikel 30, punkt 1 b är det i sådana fall tillåtet att, i nära anslutning till näringsdeklarationen, ange att saltinnehållet uteslutande beror på naturligt förekommande natrium.

Hur bestämmer man de värden som ska deklareras? Behöver alla näringsämnen analyseras?

Artikel 31 handlar om beräkning av energivärde och näringsämnen. I punkt 4 anges att de deklarerade värdena ska vara genomsnittsvärden som beroende på det enskilda fallet grundar sig på;

a) tillverkarens analys av livsmedlet,

b) en beräkning baserad på de kända eller faktiska genomsnittsvärdena för de ingredienser som används, eller

c) en beräkning baserad på allmänt fastställda och godtagbara uppgifter.

Oftast kan värdena beräknas utifrån fastställda uppgifter. Livsmedelsverkets näringsdatabas kan användas som underlag vid beräkning.

Hur mycket får de deklarerade värdena avvika från de analyserade värdena vid en kontroll?

EU-kommissionen har tagit fram två nya vägledningar om kontroll av näringsdeklaration (på engelska). Vägledningarna riktar sig främst till kontrollmyndigheter men gäller även företag och ska tillämpas vid kontroll av näringsdeklaration på olika typer av livsmedel. Den ena vägledningen handlar om hur mycket det deklarerade värdena i näringsdeklarationen får avvika från de analyserade värdena och den andra handlar om fiberanalysmetoder.

Vilka frivilliga uppgifter får ingå i näringsdeklarationen?

Övriga näringsämnen, som frivilligt får anges i näringsdeklarationen, räknas upp i artikel 30, punkt 2. Endast de näringsämnen som räknas upp här får anges. Ibland står det i andra EU-regler om märkning, exempelvis förordning (EG) nr 1924/2006 om närings- och hälsopåståenden, att andra näringsvärden ska deklareras. I sådana fall ska uppgiften anges i nära anslutning till näringsdeklarationen, till exempel direkt efter. Se även punkt 3.13 och 3.14 i EU-kommissionens frågor och svar till höger på denna sida.

När får vitaminer och mineraler anges i näringsdeklarationen?

De vitaminer och mineralämnen som räknas upp i bilaga XIII, del A punkt 1 får anges frivilligt om de förekommer i betydande mängd. Vad som i regel anses vara betydande mängd för drycker, andra produkter än drycker och portionsförpackningar anges i del A punkt 2 i samma bilaga. Se artikel 30.2 f.

Var på förpackningen ska den obligatoriska näringsdeklarationen stå?

Det är inte reglerat exakt var på förpackningen näringsdeklarationen ska skrivas. Liksom för övriga obligatoriska märkningsuppgifter ska informationen placeras på en väl synlig plats så att den är lätt att se, klart läsbar och när så är lämpligt, outplånlig. Detta framgår av artikel 13.1.

Vilken rubrik ska stå framför den obligatoriska näringsdeklarationen?

Det finns inget krav om att någon särskild rubrik ska stå framför näringsdeklarationen.

Om det i ett livsmedel för vilket det krävs en obligatorisk näringsdeklaration inte ingår alla näringsämnen som ska deklareras, dvs. fett, mättat fett, kolhydrat, sockerarter, protein och salt, ska detta då specificeras med en nolla?

Ja. Det ska även framgå att livsmedlet innehåller 0 g av ett specifikt näringsämne om så är fallet.

"Rekommenderat dagligt intag" har i Informationsförordningen bytt namn till "dagligt referensintag". Hur ska dagligt referensintag förkortas?

Det står inte i informationsförordnignen vilken förkortning som ska användas. Om man väljer att använda en förkortning, t.ex. RI eller DRI så behöver denna förklaras i märkningen.

Ska sötningsmedelet erytritol deklareras som en kolhydrat i näringsdeklarationen trots att den inte bidrar med energi?

Definitionen för en kolhydrat finns i förordningens bilaga 1; "Kolhydrat: varje kolhydrat som kan omvandlas i kroppen, även polyoler."

Livsmedelsverkets uppfattning är att Erytritol, som är en polyol, ska deklareras som en kolhydrat.

Distansförsäljning

Vilken information ska lämnas innan köpet avslutas och hur?

Se Livsmedelsverkets vägledning till informationsförordningen, avsnitt 3.14.1 för färdigförpackade livsmedel och avsnitt 3.14.2 för livsmedel som inte är färdigförpackade

EU-kommissionen har tagit fram ett dokument med frågor och svar om distansförsäljning.

Frivillig livsmedelsinformation

Om "kan innehålla spår av"-märkning används, ska då allergener framhävas även där?

Kravet om att allergener ska framhävas gäller för den obligatoriska ingrediensförteckningen, inte för frivilliga uppgifter. Den som till exempel
märker en produkt med ”kan innehålla spår av nötter” måste alltså inte framhäva
ordet nötter på det sätt som krävs i en ingrediensförteckning.

I artikel 36.2 står det att frivilliga märkningsuppgifter inte får vara vilseledande enligt vad som anges i artikel 7, att informationen inte får vara tvetydig eller förvillande för konsumenten samt att den i förekommande fall ska vara grundad på relevanta vetenskapliga uppgifter.

Bedömningen av om "kan innehålla spår av"-märkning och annan frivillig märkning uppfyller lagstiftningens krav, måste göras från fall till fall. Men enligt Livsmedelsverkets bedömning borde framhävande av allergener i "kan innehålla spår av"-märkning ytterst sällan strida mot de krav som gäller frivillig märkning. Det innebär att det i de allra flesta fall går bra att framhäva allergener utan att det blir otydligt för konsumenterna.

Vidare, i artikel 36 punkt 3 a står det att Kommissionen ska anta bestämmelser om tillämpningen när det gäller hur information om eventuell och oavsiktlig förekomst i livsmedel av ämnen eller produkter som orsakar allergi eller intolerans ska anges så att kraven i 36.2 uppfylls.

Senast granskad 2016-05-26