Lagstiftningen - en introduktion

Hylla med mat

Livsmedelslagstiftningen syftar till att skydda konsumenterna genom att säkerställa att livsmedel är säkra. Konsumenterna ska också få den information om livsmedlen som krävs för att de ska kunna göra egna medvetna val. Denna sida är tänkt att ge en överblick över den gällande livsmedelslagstiftningen.

Olika sorters regler

Numera har nästan alla regler EU-bakgrund, det vill säga de är utarbetade inom EU och gäller inom hela EU. Det finns regler av många olika slag:

  • EU-förordningar som gäller som svensk lag och som publiceras i Europeiska unionens officiella tidning, EUT.
  • Livsmedelslagen och livsmedelsförordningen som publiceras i Svensk författningssamling, SFS.
  • Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS eller SLVFS) som publiceras i Livsmedelsverkets författningssamling.
  • De flesta av föreskrifterna är baserade på EU-direktiv och utgör därmed en del av EU-rätten som har införlivats i svensk rätt.
  • EU-beslut, som i vissa fall skrivs in i föreskrifterna, medan det i andra fall bara finns hänvisningar till EU-besluten i föreskrifterna.

Huvuddelen av reglerna finns i EU-förordningar och i Livsmedelsverkets föreskrifter. Sammanfattningar av EU:s lagstiftning finns på EUR-lex webbplats, ingång till EU-rätten, under fliken "mer".

Under rubriken säkra livsmedel finns bland annat information om allmänna bestämmelser för säkra livsmedel, veterinärkontroller, djurhälsa och livsmedelshygien samt kontaminering och miljöfaktorer.

Under rubriken konsumenter, underrubrik märkning och förpackning av produkter, finns information om märkning och presentation av livsmedel.

Under rubriken miljö finns information om vattenskydd.

Vilka regler gäller dig och ditt företag?

En del regler gäller för alla livsmedel, andra kan gälla en liten grupp av livsmedel. Med hänsyn till den stora omfattningen av regler så går det inte att räkna upp de regler som gäller just för en viss slags verksamhet. Däremot går det att peka på vilka olika typer av regler som finns: grundläggande regler som gäller för alla, och detaljregler på olika områden.

EUs "livsmedelslag" gäller för alla

EU:s förordning (EG) nr 178/2002, ibland kallad EU:s livsmedelslag, innehåller grundläggande principer och krav för livsmedelslagstiftningen. I den anges bland annat att livsmedel inte får släppas ut på marknaden om de inte är säkra, det vill säga om de är skadliga för hälsan eller på annat sätt inte duger som livsmedel, det vill säga "är otjänliga".

Förordningen innehåller också krav på att livsmedelsföretagare är skyldiga att se till att deras livsmedel uppfyller de krav som ställs i lagstiftningen. De måste också kunna tala om från vem de fått en råvara eller ett färdigt livsmedel, och till vem de sålt det (spårbarhet). De måste se till att livsmedel dras tillbaka, om det visar sig att livsmedlet inte är säkert.

Livsmedelslagen (2006:804) kompletterar bland annat EU:s livsmedelslag och innehåller en del liknande regler och dessutom regler om kontrollmyndigheter, avgifter, straff och överklagande. Den kompletteras av livsmedelsförordningen (2006:813), som bland annat preciserar vilken myndighet som är ansvarig för den offentliga kontrollen av olika slags anläggningar.

Om godkännande och registrering

Alla livsmedelsföretag måste vara registrerade hos eller godkända av kontrollmyndigheten.

Om livsmedelshygien

Det finns hygienregler som alla som arbetar med livsmedel måste följa. De gäller i alla led i livsmedelskedjan – från produktion, tillverkning, import, transport till försäljning och servering till den enskilda konsumenten – och de gäller stora företag lika väl som små.

De gäller också på till exempel marknader och i ditt eget kök, om du lagar mat där för att sälja. Även verksamheten hos till exempel  jordbrukaren och fiskaren omfattas. Alla måste också ha ett system för egenkontroll.

Huvuddelen av reglerna finns i EU-förordningar och i Livsmedelsverkets föreskrifter om livsmedelshygien och om dricksvatten.

Om livsmedelsinformation och märkning

Livsmedelsinformationen ger konsumenterna nödvändig information om livsmedlen så att en konsument kan göra ett medvetet val.

Livsmedelsinformation omfattar både text på förpackningen - dvs märkning -  bilder och övrig dekor i direkt anslutning till försäljningen, till exempel på skyltar och hyllkanter samt muntlig kommunikation. Matsedlar inne på restauranger räknas också som livsmedelsinformation. Det kan också handla om muntlig information om innehållet i livsmedel som serveras på restaurang. Livsmedelsinformationen måste alltid vara korrekt - den får inte vilseleda konsumenterna.

Märkningen på förpackningen ska vara lätt att förstå, väl synlig, klart läsbar och beständig. Språket ska normalt vara svenska. Reglerna innehåller många detaljerade krav och märkningen ska innehålla inte bara varans beteckning och en ingrediensförteckning utan också en lång rad andra uppgifter.

Det finns också många specialbestämmelser om märkning som rör avgränsade grupper av livsmedel, till exempel fetthalt i malet kött och charkuterivaror, koffeinhalt i drycker, bestrålning.

Många av EU:s förordningar innehåller regler om märkning, till exempel om ekologiska livsmedel, genmodifierade organismer, geografiska beteckningar, ursprungsbeteckningar och särartsskydd. Tänk på att det finns märkningsregler insprängda i en rad olika föreskrifter; läs också nedan under Om särskilda grupper av livsmedel.

Om särskilda grupper av livsmedel

Det finns speciella regler som rör avgränsade grupper av livsmedel och som ofta innehåller en blandning av regler som rör både framställningen, sammansättningen och märkningen. Exempel är regler om djupfrysta livsmedel, bestrålning, så kallade nya livsmedel och genetiskt modifierade organismer.

Ekologisk produktion av jordbruksprodukter och livsmedel är noga reglerad. Ett företag som vill presentera sina livsmedel som ekologiska ska vara anslutet till ett speciellt kontrollorgan.

Många EU-förordningar gäller en viss sorts livsmedel – till exempel mjölk, ägg, bredbara fetter, olivolja, vin och sprit – och innehåller detaljregler för just det livsmedlet. Dessa gäller ofta både sammansättningen, framställningsmetoderna och märkningen.

Livsmedelstillsatser är ämnen som påverkar ett livsmedels smak, doft, karaktär, hållbarhet och konsistens, såsom färgämnen, sötningsmedel, konserveringsmedel och konsistensgivare. Det finns detaljerade villkor för hur de får användas.

Andra regler rör aromer, berikning med vitaminer och mineraler samt extraktionsmedel.

Det finns ett antal enskilda produkter vars sammansättning är reglerad i Livsmedelsverkets föreskrifter:

Notera att det också finns detaljregler på ett antal specialområden.

För mer information, sök på respektive område i gällande lagstiftning.

Om bekämpningsmedel, läkemedelsrester och andra främmande ämnen

Föroreningar i livsmedel utgör en risk för livsmedelssäkerheten och de kan komma från många olika håll - som miljöföroreningar eller faktorer i produktionskedjan eller från material som används i förpackningar. Bekämpningsmedel används ofta inom jordbruket och det finns detaljerade regler om vilka halter, gränsvärden, som får finnas kvar i livsmedlet. Ofta tillåts över huvud taget inga rester.

Exempel på främmande ämnen är mögelgifter, kvicksilver och bly, och också där finns det gränsvärden.

Det finns EU-förordningar som innehåller gränsvärden för läkemedelsrester. Dessa kompletteras av Livsmedelsverkets föreskrifter med karenstider vid hantering av livsmedel från djur som behandlats med läkemedel.

När det gäller material som är i kontakt med livsmedel finns det dels allmänna bestämmelser som gäller alla produkter, dels särskilda regler för plast och keramiska föremål.

Om import och export

I Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2004:3) finns regler om tillvägagångssättet vid import av animaliska livsmedel från länder utanför EU. De livsmedel som omfattas av föreskrifternas tillämpningsområde ska kontrolleras vid gränsen till EU. Exportlandet och anläggningen där varorna är tillverkade ska vara godkända av EU-kommissionen.

Vissa vegetabiliska produkter som är att betrakta som riskprodukter (nötter, fikon med mera) omfattas också av särskilda krav enligt förordning (EG) nr 669/2009. Det kan också finnas särskilda skyddsåtgärder för specifika livsmedel.

När det gäller gränsvärden för aflatoxiner vid import finns särskilda bestämmelser för vissa livsmedel i förordning (EU) nr 884/2014.

Det finns också internationella avtal som rör import av livsmedel från länder utanför EU (vin- och spritområdet).

Det finns även vissa krav för införsel av livsmedel från ett EU-land. När det gäller animaliska livsmedel krävs bland annat att de kommer från EU-godkända anläggningar. I vissa fall ska intyg om salmonellakontroll medfölja.

Vid export av animaliska livsmedel kan särskilda krav ställas av mottagarlandet. Vanligen krävs ett exportintyg som tagits fram i samråd mellan Livsmedelsverket och mottagarlandets myndighet. Exportintyget ska medfölja varorna.

Om offentlig livsmedelskontroll

Den offentliga kontrollen ska baseras på riskerna i verksamheten. Den ska utföras regelbundet och antalet kontroller ska stå i proportion till riskerna i den verksamhet som kontrolleras.

Hänsyn ska tas till företagets egenkontroll.

Kontrollmyndigheten ska upprätta en kontrollplan för varje verksamhet. Både revision av företagarens egenkontroll, inspektion och provtagning av livsmedel ingår.

Den offentliga kontrollen är till stor del avgiftsfinansierad. 

Här hittar du regler, vägledningar och branschriktlinjer

EU-förordningarna

De flesta EU-förordningar går att nå via länkar på Livsmedelsverkets webbplats under rubriken lagstiftning.

Regeringen har listat de grundförordningar som kompletteras av livsmedelslagen i tillkännagivandet (2014:786)om de EU-bestämmelser som kompletteras av livsmedelslagen (2006:804). Listan innehåller i huvudsak bara förordningar som beslutats av rådet och parlamentet – tänk på att dessa kompletteras av ett stort antal kommissionsförordningar.

Livsmedelsverkets föreskrifter

Föreskrifterna går att nå på Livsmedelsverkets webbplats. Där finns både en version av föreskrifterna där alla ändringar har arbetats in (en så kallad konsoliderad version) och en version med alla enskilda ändringar sedan 2004.

Branschriktlinjer

Hygienlagstiftningen är numera mindre detaljreglerad för att den ska kunna täcka alla slags livsmedelsföretag. Branschorganisationerna uppmanas att ta fram branschvisa riktlinjer som sedan utgör branschens egen beskrivning av hur man bör tillämpa livsmedelslagstiftningen.

I branschriktlinjerna finns råd till företagen inom respektive bransch om hur de ska leva upp till kraven i lagstiftningen, till exempel om hur egenkontrollsystemet kan utformas. Branschriktlinjerna bedöms av Livsmedelsverket bland annat för att se om riktlinjerna är lämpligt stöd för att säkerställa att relevanta regler följs. Ta reda på om branschriktlinjer finns för din bransch och ta hjälp av dem.

Vägledningar

Livsmedelsverkets vägledningar finns på Livsmedelsverkets webbplats. Dessa är framtagna för kontrollmyndigheter men kan vara av intresse även för företag.

Senast granskad 2016-04-05