Lagar om livsmedel

Vad säger lagstiftningen om vår mat? Numera är nästan alla regler om livsmedel utarbetade inom EU, och gäller för hela EU. I Sverige gäller även den svenska livsmedelslagen, den svenska livsmedelsförordningen och Livsmedelsverkets föreskrifter med mera.

Lagstiftningen som styr över maten

I livsmedelsvärlden finns regler av många olika slag:

• EU-förordningar som antagits gemensamt av Europaparlamentet och rådet eller av kommissionen och som gäller som svensk lag.

• Livsmedelslagen och livsmedelsförordningen, som publiceras i Svensk författningssamling, SFS.

• Livsmedelsverkets föreskrifter, som finns publicerade i Livsmedelsverkets författningssamling, LIVSFS.

• EU-beslut, som i vissa fall arbetas in i Livsmedelsverkets föreskrifter eller som föreskrifterna hänvisar till.

I fördjupningen här nedanför kan du läsa mer om de olika reglerna. Du hittar dessutom fakta om vad olika begrepp, såsom författningar och omtryck innebär. Här finns också länkar till olika författningar och till flera olika sökfunktioner. 

Fördjupning

EU-regler

Det finns ett mycket stort antal EU-bestämmelser på livsmedelsområdet. Det mest grundläggande regelverket är Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 Förordningen innehåller:

• Allmänna principer för hur EU och medlemsstaterna ska lagstifta inom livsmedelsområdet.

• Livsmedelsföretagarnas grundläggande skyldigheter.

• Föreskrifter om hur EU:s livsmedelsmyndighet (Efsa) ska vara organiserad och arbeta.

Det finns också många andra EU-förordningar. Några – till exempel om livsmedelshygien och kontroll – gäller för all verksamhet, medan andra innehåller regler på avgränsade sakområden. 

Svenska regler

Den svenska livsmedelslagen (2006:804) syftar till att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och för konsumenternas intressen när det gäller livsmedel. Den kompletterar sådana bestämmelser i EU-förordningar som har samma syfte som lagen och som faller inom lagens tillämpningsområde. Regeringen förtecknar i ett tillkännagivande de EU-förordningar som helt eller delvis kompletteras av livsmedelslagen. Lagen innehåller bland annat regler om offentlig kontroll, avgifter, straff och överklagande. I lagen finns också bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter i vissa frågor.

Den svenska livsmedelsförordningen (2006:813) talar bland annat om vilken myndighet som ska kontrollera olika typer av anläggningar. Den ger också Livsmedelsverket rätt att meddela olika slags föreskrifter.

Livsmedelsverkets föreskrifter grundar sig ofta på EU-direktiv eller så kompletterar de EU-förordningar. Bara några få föreskrifter saknar EU-anknytning.

Livsmedelsverket ger varje år ut en förteckning över de föreskrifter som gäller inom vårt område. Se länken "Årlig förteckning över gällande föreskrifter" här nedanför. 

Vad betyder orden?

Begrepp kopplade till EU-regler

Förordning

En EU-förordning gäller direkt och likadant i alla medlemsländer som en del av den nationella lagstiftningen. Det brukar kallas för att en förordning är direkt tillämplig. En förordning får inte göras om till nationell lagstiftning och ett medlemsland får inte heller göra någonting som går emot det som står i förordningen. Om det visar sig att ett medlemslands nationella regler säger någonting annat än vad som sägs i en förordning är det förordningen som gäller.

Ofta behövs det dock vissa nationella regler för att komplettera en EU-förordning så att den ska kunna tillämpas i praktiken och få genomslag. Exempelvis kan det behövas nationella regler om vilken myndighet som ska ansvara för tillämpning av förordningen.

Direktiv

Ett EU-direktiv sätter upp vilka mål medlemsländerna ska uppnå, men lämnar åt medlemsländerna att avgöra exakt hur. Ett direktiv ger därför varje medlemsland ett visst handlingsutrymme. Om landet redan har de regler som föreskrivs i direktivet behöver det inte göra någonting utan kan hänvisa till de befintliga reglerna.

Beslut

Ett EU-beslut är till alla delar bindande. Om ett beslut anger till vem eller vilka det riktar sig är det bindande endast för dessa. Eftersom beslut kan rikta sig specifikt till en eller flera fysiska och juridiska personer lämpar de sig särskilt för mer administrativa ändamål eller för att tillämpa gällande lagar.

Nummer

Alla bindande EU-regler har ett individuellt nummer som kan användas för att söka rätt på ett dokument.

Från och med den 1 januari 2015 kommer samtliga bindande dokument numreras på följande standardiserade sätt: (domän) ÅÅÅÅ/N

  • domänen – (EU), (Euratom), (EU, Euratom), (Gusp) – står inom parentes i början av numret.
  • ÅÅÅÅ står för publikationsår och alltid består av fyra siffror.
  • N står för dokumentets löpnummer för ett visst år, oavsett domän eller dokumenttyp, och består av så många siffror som behövs.

Exempel: förordning (EU) 2015/1 ..., direktiv (EU) 2015/2 ...

Äldre EU-regler har ett individuellt nummer enligt följande mönster.

Förordningar: (domän) nr N/ÅÅÅÅ

Direktiv och beslut: ÅÅÅÅ/N/(domän)

Exempel: förordning (EG) nr 178/2002, direktiv 98/34/EG, beslut 2014/907/EU.

Celexnummer

Alla EU-förordningar, direktiv och beslut har ett så kallat celexnummer som kan användas för att söka rätt på dokumentet i EU-kommissionens databas för lagstiftning.

Celexnumret består av fyra delar; en sektorssiffra (3 för lagstiftning) + årtal 4 siffror + R för förordning, L för direktiv eller D för beslut + löpnummer 4 siffror.

Exempel: förordning (EG) nr 178/2002 får celexnummer 32002R0178 

Begrepp kopplade till nationella regler

Författning

Författningar är ett samlingsnamn för svenska lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter. Riksdagen utfärdar lagar och regeringen utfärdar förordningar. I en lag eller förordning kan det bestämmas att en myndighet får utfärda föreskrifter om ett ämne eller en fråga som behöver regleras mer detaljerat.

Föreskrifter

Föreskrifter är, liksom övriga författningar, bindande regler som gäller generellt. För att en myndighet ska kunna utfärda föreskrifter krävs ett bemyndigande från regeringen.

Grundföreskrifter

Grundföreskrifterna är den ursprungliga versionen av en myndighetsförfattning. De gäller i sin helhet om de inte ändras eller rättas (se nedan). Till exempel: Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2004:3) om kontroll av animaliska livsmedel vid import från tredje land.

Ändringsföreskrifter

Ändringsföreskrifter kallas en författning som myndigheten beslutar när grundföreskrifterna behöver ändras eller kompletteras. Ändringsföreskrifterna innehåller bara själva ändringarna. Till exempel: Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2004:11) om ändring i Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2004:3) om kontroll av animaliska livsmedel vid import från tredje land.

Omtryck

I ett omtryck förs alla ändringar in i grundföreskrifterna. Omtrycket blir då en ny version av grundföreskrifterna. Ordet Omtryck finns angivet med kursiv stil uppe till höger på författningens första sida. Till exempel: Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2006:4) om ändring i Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2004:3) om kontroll av animaliska livsmedel vid import från tredje land.

Författningsnummer

 För att det ska gå att hålla reda på föreskrifterna får alla ett unikt författningsnummer, till exempel SLVFS 1993:17 eller LIVSFS 2006:4.

I författningsnumret anges författningssamlingen som författningen publicerats i LIVSFS (före 2001 SLVFS) året då författningen publicerades, till exempel 2006, och löpnumret, till exempel :4. Tillsammans ser det ut så här: LIVSFS 2006:4.

Grundförfattningens nummer är en del av författningens titel, till exempel Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2005:20) om livsmedelshygien. Detta nummer följer därför med författningen tills den upphävs, även om den ändras eller trycks om.

Grundförfattningens nummer anges alltid i titeln till en ändringsförfattning.

Ändringsförfattningars nummer anges bara när man hänvisar till en särskild ändring. Detta gäller också för omtryck, eftersom dessa räknas som ändringsförfattningar.

Saknummer 

Författningsnumret brukar kompletteras med ett så kallat saknummer i två olika serier, H eller J. Saknumret är till skillnad från författningsnumret inte unikt utan kan återfinnas på flera olika författningar (både upphävda och gällande författningar och omtryck). En gammal upphävd författning kan således ha samma saknummer som en ny gällande. Det enda sättet att kontrollera att man har en gällande författning är därför att titta på det unika författningsnumret.

Saknumret för en ändringsförfattning åtföljs av kolon och ett löpnummer som visar vilken ändring i ordningen det är (till exempel H 90:1). Detta gäller dock inte saknumret på ett omtryck. Då faller löpnumret bort.

Förteckning 

Varje år publicerar Livsmedelsverket en förteckning över alla verkets föreskrifter som gäller från januari.  

Generella begrepp

Konsolidering 

Konsolidering innebär att man samlar en grundläggande författning med alla dess ändringsförfattningar och rättelser i en enda text. Tanken är att göra det lättare ta del av författningen. Konsoliderade texter är endast avsedda som hjälpmedel och dessa texter inte har något rättsligt värde. Om du ska använda en text för juridiska syften bör du använda dig av den tryckta grundförfattningen med dessa ändringsförfattningar.

Övergångsbestämmelser 

En övergångsbestämmelse är en regel som gäller under en övergångsperiod eller i vissa sammanhang. De tas oftast fram för att underlätta införandet av nya bestämmelser. 

Sök efter EU-lagstiftningen! 

I EU:s databaser kan du söka efter EU-lagstiftningen och mycket annat. Se länkarna här nedanför, "Mer information på andra webbplatser".

EUR-Lex 

Här finns Europeiska unionens officiella tidning, EU-lagstiftningen, rättspraxis med mera. Lagstiftningsförfaranden finns också i EUR-Lex. Du kan följa ett visst lagstiftningsförslag från det ögonblick det läggs fram tills det slutligen antas. För varje förfarande kan du bland annat se bakgrundsdokument, uppgifter om förfarandets olika steg, EU-institutionernas beslut och ansvariga avdelningar.

PreLex 

Här kan du följa beslutsprocessen från att kommissionen skickar ett förslag till en ny rättsakt till Europaparlamentet och rådet till att de tre institutionerna enats om en ny EU-rättsakt. Här finns även länkar till dokument och pressmeddelande från kommissionen. 

Europeiska unionens råd 

Här hittar du rådets förslag till ändringar i kommissionens ursprungliga förslag. Söktips: Alla förslag till rättsakter får en interinstitutionell ärendebeteckning, till exempel 2003/0030 (COD), som följer med rättsakten genom hela beslutsprocessen i rådet och parlamentet. Man kan söka på denna beteckning under rubriken Utökad sökning. 

Sammanfattningar av EU:s lagstiftning inom alla ämnesområden 

Här finns lagstiftning som gäller livsmedel, bland annat under rubriken "Säkra livsmedel".  

Är du nöjd med informationen på sidan?
Ditt meddelande
Senast granskad 2016-02-01